Svar

Alltså, jag frågade dig i förrgår om du skulle med till Vinterviken, men du sa att pensionen inte skulle räcka månaden ut och att du därför skulle stanna hemma och koka sylt istället. Apropå det där med telefonen, jag hade jättedåligt med batterier, och vi hade pratat sju gånger redan på förmiddagen. Det är ju inte som att vi är gifta, liksom. Dessutom, inte såg jag att Gunilla stod och vinkade, jag hade inte glasögonen med mig.

svara mig

Vännen min var är du nu?
Finns jag kvar någonstans i ditt hjärta?
Vi var ju så lyckliga, ett harmoniskt tu.
Kan du se min kärleks smärta?

Inbillar jag mig bara eller undviker du mig? Gunilla ringde och berättade att hon sett dig i Vinterviken tillsammans med några andra tjejer. Var de bara vänner? Gunilla såg dig också prata i din mobiltelefon så alltså verkar den fungera. Gunilla vinkade till dig men du vinkade inte tillbaka. Såg du henne inte?

Vem är du?
vad har hänt?
varför har vinden så plötsligt vänt?

varför

Varför är du bara tyst?
Varför svarar du inte när jag ringer?
Varför tiger den mun jag nyss kysst?
Du har mig ju lindad runt ditt finger.

Jag förmodar att det inte blir någon permanent idag. Det gör inget. Solen skiner. Jag ska ut och sola i BHn jag köpte som du tyckte var så fin.

Hör av dig!

Jobbigt läge

Jag har aldrig varit med om nån som är så himla på hela tiden. Det börjar bli jobbigt, men jag vet inte hur jag ska säga det till IM.

Social samvaro

Var i Gubbängen häromdagen och träffade Ingmaries kompisar. Först var jag nervös och tyckte dom verkade träiga, men jag tullade lite på konjaken och blev riktigt i gasen och började dra fiskehistorier. Det var en gubbe som skrattade så att löständerna for.
Jag och Ingmarie har bestämt oss för att åka till Mallis i augusti, men vi kommer nog bo i varsitt rum för hon snarkar så förfärligt. Men innan ska vi åka till Mamma & Pappa, Ingmarie har inte träffat dom än. Hon är lite nervös, hon är ju trots allt bara ett år äldre än mamma.

Gubbängengänget

Jag försöker mig på att lägga in en bild från igår.

På bilden är Ann-Britt, Gunilla och Viveka, jag vänder mig emot och pratar med Vivekas syster Monika som oväntat dök upp. Vi har inte träffats på över fem år. Hon som står upp är Monikas dotter Johanna. Det är Sten som var fotografen.

Ny vecka

Gubbängengänget blev förtjusta i Åsa, som jag trodde redan innan. Hennes fiskehistorier och hälsingeminnen var riktigt roliga. Den där med aborren kommer jag sällan glömma. Inte Lasse heller, han skrattade så att kärlkrampen satte i. Tur att han hade nitrot med sig.

Vivekas handarbetshistoria gav oss mersmak och nu tittar jag efter billiga resor i slutet av augusti, till mig och min lilla solstråle. Det finns ett broderi att beskåda där som skall vara något utöver det vanliga. Det ska blir riktigt roligt.

Nej, nu är det dags att gå ut och gå med stavarna.

På återseende.

Lördagsfunderingar

Jag borde kanske inte skriva nåt här, men det känns lite jobbigt att Ingmarie blir så besvärad så fort bandet kommer på tal. Jag förstår inte riktigt, men jag tror hon känner sig hotad av mitt musikintresse. Åh vad jobbigt. Försökte få med henne i bandet, hon nynnar rätt fint, men hon tycker hon är för gammal. Själv tycker jag att det är skithäftig att hon körade bakom Claes-Göran Hederström 1968 på Det börjar verka kärlek banne mig.

Lördagsfunderingar

Jag ska inte bli för personlig här kanske, men igår kände jag mig lite orolig när Åsa var ute med sina musicerande vänner. "Du kan vara med och nynna" sa hon, den lilla ängeln, till mig. Men jag nöjer mig nog med att sjunga innanför hemmets fyra väggar.

Jag blir lite orolig eftersom jag ju är trettio år äldre. "Man är så gammal man gör sig" säger Åsa till mig, men de där trettio åren är ibland svåra att stoppa undan i byrålådan. När hon pratar om musik och svänger sig med modernt slang så kan jag ha svårt att hänga med.

Men jag tröstar mig med att jag kan ge så mycket annat. Som kaffebjudningen hos Mona som vi ska på imorgon. Då kommer hela gubbängengänget, Sten, Ann-Britt, Per, Lasse, Gunilla och Viveka och de ska alla äntligen få träffa Åsa. Ann-Britt har varit på handarbetsresa till Tomelilla och har nog en hel del spännande att berätta.

hej

Jag försöker mig på att skriva i lite den här dagboken. Man blir så gammal man gör sig och sedan jag träffade Åsa känner jag mig alltmer modern.

Det här kan allt visa sig bli en vana.

glasögon

Jag var med och tyckte till. Köp de här, de är helt rätt för ditt söta lilla brallisansikte sa jag och se sån känsla för stil jag har.