Jag har suttit ute i solen. Efter att ha ringt tårtsmulan fyrtiofem gånger och hon tryckt bort mig fyrtiotre av dem så inser jag att spelet är förlorat. Att sista kortet är lagt. Att jag inte har någon triumf på hand. Att permanenten slaknat. Att plånboken är tom. Att kaffe är urdrucket.
Det blir aldrig Åsa och jag. Nu är det Ingis ensam.
Dags att skrapa tungan.
På med bikinin, jag måste ut och spana på tjejer i Rålis.
Åsa - blir du lite sotis när du läser det här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar