Kattknepet gick åt skogen. Jag kunde inte klättra in genom sovrumsfönstret som jag först planerat eftersom Åsa stängt och bommat igen dem. Istället fick jag i förnedring åka buss och tunnelbana hem. "Kom lilla kissen" sa en alkoholpåverkad man till mig i Liljeholmen. Jag knuffade ner honom på perronggolvet och rev honom på kinden med min ena gaffel som jag tejpat på handen som klor.
"Jäkla brallisen" tänkte jag när jag bytte i Slussen och tunnelbanan mot bagis var 10 minuter försenad. Det blev kallt i draget. Jag kommer nog bli förkyld.
Igår ägnade jag mig åt att slicka mina sår.
Nu har jag förstått att Åsas musikkarriär börjar ta fart. Jag känner mig så ledsen när jag inser att jag inte kommer att stå där bakom bandet och köra.
Allt är så förvirrande.
"Ingis har ingenting kvar" tänker jag, bara pensionen och grannens katt som envisas med att smita in genom balkongdörren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar