tilbakal

Jag har inte riktigt vågat skriva eftersom jag låtsades att jag dött och allt blivit så snurrigt sedan dess.

Hursomhelst så håller Sobrilen mig lugn och jag vågar hoppas att det Åsa och jag har är beständigt och på riktigt. Ett tag var jag rädd att tabletterna skulle dämpa min sexlust, men oron visade sig vara obefogad. Det blomstrar som ett fält fullt med sommarblommor.

På vänster ben har jag dock en liten böld som jag måste gå till distriktsköterskan med och tömma varje dag. Åsa har sagt att hon kan hjälpa mig eftersom hon har erfarenhet, men jag vill helst att hon ska tänka på mig som sexig och inte varig och lite illaluktande, så jag håller mig till vårdcentralen.

En ny rullator har jag köpt också, en modern och fräck liten sak av paraplymodell som går att vika ihop. Den passar en tjej i farten som jag.

Imorgon kommer gubbängengänget och äter tigerkaka. Nilla och Åsa är så tokiga tillsammans när de spelar piano och sjunger Povel Ramelvisor. Jag fnittrar för mig själv när jag tänker på torsdags när vi drack likör och de satte igång.

Nu ska jag sätta mig och virka på sockorna som jag gör till Åsas små runda gosiga fötter. Hon är och musicerar ikväll, men jag hoppas att hon kommer till mig fast det blir sent.

Uppdatering

Det har inte blivit så mycket skrivet den senaste tiden, jag och Ingis har ju haft mycket att ta igen nu när vi är tillsammans på nytt. Det är så härligt, vi tar promenader på Gubbängsfältet (eftersom det är platt och rollatorn rullar så bra där!). Vi är hemma mycket och gör hemslöjd, äter gott (idag blir det fläsklägg och rotmos, eller rotmor som jag brukar säga och nypa Ingis i magen för hon har så knotiga fingrar) och bara umgås. Jag har ju tidigare haft en fablesse för yngre tjejer, men nu när jag är med en mogen kvinna kan jag bara konstatera att kvinnor är som vin, de blir bara bättre med åren.